.

Usch. Jag har haft en klump i magen hela dagen. Har kört förbi korsningen i Valla där olyckan hände i lördags typ 6 gånger nu, och jag har gjort samma vänstersväng som tjejerna gjorde 2 gånger, och där har vi en del av min klump i magen. Det är verkligen helt sjukt. Jag blir så berörd när såna där saker händer så en del av mig vet inte vart den ska ta vägen. Har kollat på en av tjejernas facebook, där hon har en profilbild på sig själv med en text under som säger "Everything happens for a reason". Sjukt obehagligt, och jag blir rädd för allt. Man har verkligen ingen aning om vad som kommer hända. Jag har alltid varit stensäker på att ingenting nånsin kommer hända mig, jag har känt mig säker på livet liksom. Fram till förra året, när allt kaos hände i Oslo, då vart jag rädd. Och under det här året har det hänt så himla mycket också, skoterolyckor, krockar och självmord, som får ens hjärta att stanna till en stund, och gör att klumpen i magen bara växer. Jag är verkligen livrädd för att dö. Jag är inte rädd för döden, utan bara för att dö. Försvinna från allt och alla och missa allt livet har att erbjuda, och gå miste om att leva det liv jag så enormt mycket ser fram emot att leva. Jag vet att många tycker att jag tar i, jag är verkligen rädd många gånger, och nu vågar jag knappt göra nånting längre. jag blir rädd för att köra bil, rädd för att cykla, och rädd för att gå till och med. Jag vet att man inte ska skrämma upp sig för mycket, jag vet att det inte heller är bra, samtidigt som man ska vara rädd om det man har, och se till att leva livet fullt ut. Se till att spara pengar så ni kan göra det ni vill, och se till att bo där ni vill bo, och se till att uppleva det ni vill uppleva, och se absolut till, att ni har människor runt omkring er som älskar att ha er i deras liv, och som ni vill ha i erat.


Everything happens for a reason, 100% sant och 100% förjävligt vissa gånger.