Suck.

Jag hatar när jag är på dåligt humör. Ser ingen mening med det egentligen. Nu är jag på väldigt dåligt humör. Vet inte vad det beror på.

Har tränat och gjort mig riktigt trött, hade mördarpasset på golds för typ 2 timmar sen, mötte man ju döden i vitögat ungefär, fruktansvärt jobbigt, plus att jag körde ett 40 minuters step-pass innan, så man är ju relativt död nuråååå, men det är skönt va, mmm..

Jag har stängt in mig på rummet. Niclas pratar inte med mig och det är antagligen för att han fattar att jag är sur, då vågar han väl inte. Vet inte varför jag är sur heller. Kan hända att jag är för trött. Kan hända att det är för att maten inte stod serverad när jag kom hem även fast jag mer eller mindre hade bett om det, vilket resulterade i att jag istället fick koka ihop en gulaschsoppa jag inte alls var sugen på. Jag är dock egentligen inte den som ska klaga. Det är inte ofta jag har maten klar när Niclas kommer hem från jobbet heller, men nu hade jag tränat och var helt paj i hela kroppen, ingen energi över huvudtaget och hade helt enkelt uppskattat en färdig middag till tusen. Men man har väl bara sig själv att skylla. Jag vill bara gråta över det nu i alla fall. Men som sagt, jag är nog sur av många anledningar. Jag är knäpp och kan få såna här skitstunder rätt vad det är, funderar på allt och ingenting och vad meningen med det här livet är egentligen, skulle lätt kunna börja gråta, men nåt sätter stopp, kanske möjligtvis mina fruktansvärt torra och trötta ögon. Nu lämnar vi det.

Har två dagar kvar innan jag får helg. Skulle egentligen ha fått helg igår men en annan tog ju på sig att jobba, kan man ju ångra idag, speciellt när jag skulle kunna sova i tre dagar om jag verkligen kände efter, men jag känner inte efter.

Nu ska jag fortsätta vara en surfitta och kolla om det finns nåt vettigare att göra än att sova.