Fan. Niclas väckte mig innan sju och undrade hur jag skulle göra idag. Jag kände verkligen att det var dags för mig att sova ut en dag och köra på träningsvila, så jag sa att jag skulle sova vidare. Vaknade vid halv nio och var så jääääävla arg på mig själv. Jag var EXAKT lika trött som jag var klockan sju, och nu skulle jag inte hinna träna. SÅ JÄVLA OVÄRT! Jag har kört lite egna övningar hemma som gjorde mig lite svettig men det är ju inte ens i närheten av att göra det jag gör på gymmet. Så nu sitter jag här, två timmar innan jöbb och otränad. Blä. Aldrig mer att jag ska känna att jag inte ska träna sju när jag börjar tolv, vilket jävla skämt, nu ska jag fan träna resten av veckan, hur jävla trött jag än är, jag är så arg på mig själv.
Det finns dock nånting positivt med min ilska idag, och vet ni vaaad? :) Jag har ÄNTLIGEN kommit fram till den punkt jag aldrig trodde att jag skulle komma till. Jag VILL träna, ooooaaaaah! Det är gälet, jag vill och jag älskar till och med att träna, det är fan det bästa som finns! Och nåt mer bra? Jag fick i present av Åsa igår att hon betalar min avgift för Vårruset i Sundsvall i maj, så vi kan springa det. Jag hade aldrig tagit tag i det själv, men fan vad kul det ska bli :) Det är bara 5 km men jag har aldrig haft nån vidare kondition så det känns som en utmaning för mig ändå, och kul att åka bort och göra nånting, då kan vi ta en heldag på IKEA innan och bara götta oss tills vi ska springa på kvällen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar