To the moon and back

Alltså, dagarna går sjukt fort egentligen, tänkte på det när jag åkte hem ifrån jobbet igår, att jag nyss åkte dit? Och rätt vad det var så var dagen slut, klockan hade gått från 10 till 20 SÅ fort. Man borde verkligen göra nånting av varje dag, fast det orkar man ju inte, det är alldeles för skönt att bara göra ingenting ibland. Men ni vet, rätt vad det är så är vi 40 och föräldrar till antagligen fler än ett barn, har en känsla av att vi snart kommer vara där, med tanke på hur fort dagarna går.

Det enda positiva just nu med att dagarna springer iväg är att vi närmar oss våran resa med stormsteg. Vi bokade resan när det var 7 månader kvar till avresa, och nu är det bara 3,5! Vi har med andra ord gått halvvägs och det kändes som igår vi bokade, iiih, snart snart snart! Att det bara är 3,5 månad kvar gör dock även att jag måste ligga i mer och mer i min träning, jag börjar se dom resultat jag vill se men det gäller att hålla i, och det är väl där det är lätt att tappa om jag tappar träningssuget jag har nu, speciellt i vinter när det känns för kallt för att springa ute, men det är bara att hålla tummarna och ge sig fan på att det ska gå, än så länge älskar jag ju att träna.

Idag väntar en lika lång arbetsdag som igår, 10-19.30, verkligen det drygaste passet i charken, så himla tråkigt att vara själv från 17, meeen, extra cash med ob-timmar så det är bara att gilla läget!