Okej, till gårdagen. Jag tänkte först att jag inte skulle berätta vad som hade hänt, allt kändes så jobbigt och min dag gick rakt till helvetet så jag kände inte att jag ville dela med mig. Nu vart det ganska roligt alltihop så jag måste berätta.
Igår vid åtta stressade jag ut till bilen för att åka och träna med Anna. Sopade av bilen lite fort så jag fick bort det värsta och skrapade även rutorna lite snabbt så jag skulle se nånting. Backade rakt bak och pang! jag hade helt missat att grannen hade ställt sin vita bil bredvid den vita bilen som i vanliga fall alltid står där. Det vart ingen jättesmäll men självklart tog det på hennes bil och inte på den jag körde. Precis vid förardörren. Jag fick panik och kollade om det var någon som såg mig och då var den andra grannen ute och rastade sin hund. Så jag frågade vems bil det var och hon hade nummer så jag kunde ringa direkt. Först lät hon ganska sur i telefonen, (inte konstigt med tanke på att klockan var åtta på morgonen och jag ringer och säger att jag backat in i hennes bil) och jag tänkte direkt att det här skulle kosta mig massa pengar jag inte har. När hon kom ner var hon lugnare och började snacka om hela sitt liv. Jag ville bara gråta och kände att det bästa för mig var att gå under jorden ett tag. Hur som så bestämde vi oss för att jag skulle försöka lösa det här själv, det var ingen brådska men kunde jag lösa det med någon kompis eller liknande vore det bra, vilket jag också tyckte. Vi sa hej då och någon minut senare när jag nästan var på Golds ringde hon och sa att bildörren knappt gick att öppna. Fan! tänkte jag. Hur fan ska jag hitta nån som kan laga det här åt mig? Jag har ju inga såna kompisar och Niclas kan nog inte. Så jag ville grina lite mer. Och när jag ringde Niclas och han sa att det skulle ordna sig och att jag inte skulle tänka mer på det, ville jag grina ännu mer. En riktigt dålig morgon var det.
Jag kunde ju såklart inte sluta tänka på det, tog bussen till jobbet, drog en fetvurpa på busstorget och ville grina lite mer just därför. Väl på jobbet fick jag sitta konstant i kassan vilket gjorde mig helt förstörd lagom till kvällen, hann även tänka alldeles för mycket i kassan så där ville jag också grina.
Klockan 21.15 var det dags för mig att pallra mig till bussen som skulle gå 21.45, Niclas ringde och var redan där för att hämta mig, så då ville jag också grina. Jag hade ju inte bett honom hämta mig, och jag förtjänade verkligen att ta mig hem på egen hand enligt mig. Väl i bilen berättade Niclas att han och hans farbror hade fixat bucklan så allt var bra, hon var nöjd och tyckte att allt vart jättebra. Och där, där började jag grina, äntligen. Grät halva bilturen hem samtidigt som Niclas försökte trösta mig förgäves. Jag hade verkligen längtat efter att släppa klumpen i halsen hela jävla dagen, haha.
Niclas berättade även att damen med bilen ville att jag skulle komma upp till henne så hon fick göra klart att hon inte var sur på mig. Trött och grinögd gick jag upp och möttes av en kram.
D: Jag hoppas att du vet att jag inte är arg eller sur eller nåt
J: Tack så jättemycket, jag har ju full förståelse om du är det
D: Nemen vet du, livet är för kort för att vara sur och grinig för saker, och man tjänar ingenting på det
J: Nej det är sant men jag körde ju på din bil
D: Jamen vet du, du är inte van att det står en bil där, det var mörkt och du var stressad och hade kanske inte skrapat rutorna ordentligt
J: Nej jo så var det ju, men jag borde ju ändå vara uppmärksam, tack iaf
D: Jamen tack själv. Jag måste få ge er en liten julklapp, gillar ni kakor?
J: Men snälla, det behöver du VERKLIGEN INTE, det var ju jag som körde på din bil, snälla nån.
Jag fick en påse kakor som hon hade döpt till Fitthåre med en historia jag inte orkar berätta, en hembakad vitlöksbaguette och en öppen inbjudan till mig och Niclas på lite glögg. Haha, jag ville ju bara grina lite till, men vart ändå så tacksam för att jag fick den här reaktionen av en dam vars bil jag backat på. Hon berättade även att hur jävlig dagarna än är så finns det alltid ett guldkorn, och att man ska tänka på det varje kväll när man går och lägger sig, och idag var jag hennes guldkorn. Kan fortfarande inte förstå hur jag kan vara det riktigt, idioten som körde på hennes bil vart ett guldkorn.
Allting slutade ju väldigt bra i alla fall och jag kunde ändå somna ganska gott, helt slut. Och att Niclas är världens bästa och mitt guldkorn 24/7 råder det inga tvivel om.
Idag är det nya tag och gårdagen har gjort att jag är tacksam till tusen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar